Nu är det November...

och jag är inget vidare på att hålla liv i en blogg märker jag... :-/

Vad har hänt här sen senast???

Jo, kycklingarna växte upp, det blev tillslut 2 dvärg hönor, tre dvärg tuppar, 1 australorps höna och 4 stora tuppar... Kukelikuuuu säger jag bara.

Den stora hönan fick vi ta bort, för hon blev trampad på vingen så den bröts. Stackars typpan!!! Vi trodde att det kanske skulle gå vägen, ringde veterinär och frågade hur vi skulle gå till väga, men det fanns inte många alternativ...

Och i slutet av sommaren så var det tupparnas tur. Det hade blivit lite väl otrevlig stämning här i grannskapet om de hade fått fortsätta med sitt underbara galande. Saknar dem.

Men vi åkte till ett hönseri och köpte 10st värpmogna hönor så nu står vi inte utan ägg kan jag lova. Barnen har äggförsäljning till släkt och vänner. 2kr stycket kostar de. Underbart vackra fina och goda ägg.

Katterna, kaninerna och marsvinen mår bara bra.

Oliver hade fått tag på en gnagare igår kväll. Hjälp vad den skrek. Stackars lilla råttan... Hoppas bara att han inte får tag i någon som kanske fått i sig rått gift. Man kan ju aldrig så noga veta vad folk ställer ut...

Maskrooooooos

Mmmmm vad gott det är med maskros.

Åter igen så ser man vad som skiljer de små grisarna åt. Johnny han gör med maskrosorna som han gör med broccoli, börjar med "stammen" och Solero hon börjar med blomman :) Lilla söta tjejen.

Kainerna de äter några blad, sen är de nöjda och tar sig några höstrån innan de skuttar in och slår sig ner på något mjukt.

Solero förresten hon har hittat den perfekta sovplatsen, i kaninernas kisselåda... Jag måste fixa nån sovbädd till henne där hon kan kura ihop sig. Eftersom Kaninerna tagit över alla hennes platser...

Nu är det dax att bege sig in till stora staden, eller till Backaplan iaf. Även katterna behöver ha sitt. Denna gång strö till katt lådan :)

Maj, maj Måne...

Det är redan maj månad och en bit in i den till och med.

Vi har förlorat två kycklingar... Lillis dog först, han var för liten och blev ner trampad gång på gång så vi fick sätta honom tillsammans med den lilla röda hönan och en av chabo kycklingarna, men han var ändå för svag och låg stilla en morgon när Sofia kom ut och skulle ge dem mat och vatten. Hela världen höll på att rämna. Stor sorg. Vi begravde honom vid sidan av Pärlan och Olle. (Kommer berätta mer om dem vid något senare tillfälle, eller två).

Kyckling nr2 att lämna in var den lilla röda hönan, dagen efter Lillis. Har inte en aning om vad som hände henne.

Ja jösses...

Nu kan vi snacka om huset fullt...

I lördags var vi på Hönsbytar dag i Väröbacka... En riktigt trevlig "tillställning". Det slumpade ju sig inte bättre än att vi kom hem med 12 kycklingar... Av lite olika raser dessutom...

5st Australorps

1st Dvärg Kochin ( som den röda längst bak)

5st Chabo (bilder kommer)

Och en liten mini kyckling, som för tillfäller går under namnet "Lillis". Kommer inte ihåg vad det var för ras på den, men vi fick med den på köpet, för Erik ville så vädigt gärna ha den.

De fick bo uppe i köket de första två nätterna, men igår fick de flytta ut i Friggeboa. Det är helt sanslöst hur fort de växer...

Dessutom hämtade vi kaninerna i söndags. Molly och Mimmi, två helt underbara kanintjejer. Men jag måste faktiskt säga att jag tycker att marsvinen är roligare :)

Jag har byggt ut buren... Vi åkte och köpte en 120 bur till, och de hade även en trädgårdshage, så hagen står mellan burarna och Johnny var inte sen att kuta över och hälsa de nya kompisarna välkomna och Molly skuttade över till marsvinsburen och hälsade på Solero. Men Solero håller sig i sin bur hon vill inte gärna gå på upptäcksfärd och Mimmi håller sig i sin bur.

Johnny är en riktig liten charmknutte. Han är helt bedårande en riktig mysgris :) Och Solero jobbar jag med, hon gillar inte att bli upplyft men börjar att äta ganska snart när hon sitter i mitt knä, så hon ska nog bli en liten gosfia hon också.

Färdig städat

Istället för att lägga in spån så la vi in en grön fleecefilt över tidningspapper, och underst så la vi en sönderklippt soppåse, vet inte om det var en sån bra idé för den luktar inte så gott. Men vi la lite av deras gamla spån under pallen i ena hörnet och deras påse i "sitt" hörn och den blå fleecefilten ligger kvar under häng-huset. De skuttar runt och kurrar och kvittrar och käkar hö för fulla muggar. Läste om nåt super absorberande tyg på Eragons FB-sida. Ska kolla hur man kan få tag på det. Tror att det kan vara en väldigt bra idé :)

Ute på promenad

Vi tänkte städa buren. Men eftersom vi glömt köpa spån, så fick Sofia sticka till affären och jag stannade kvar för att "vakta" marsvinen. Jag trodde att de skulle stanna i kattburen, men icke. Johnny han är på upptäcksfärd, har varit runt kattburen flera varv, han har till och med varit i burlådan, för att inspektera. Han försöker få med sig Solero, men hon är inte riktigt övertygad om att det är en så bra idé med att lämna kattburen. Hon har varit ute en liten sväng, men bestämde sig för att det är bäst under tak. Å nu släpper inte Solero in honom i buren, är det därför han springer runt???

Idag har jag haft ute båda två, en i taget och suttit med dem och hanterat dem. Kanske är lite tidigt, men jag tror inte att de tar så stor skada av det. Solero är fortfarande den som tycker mest illa om att bli tagen. Johnny är lite kavatare och nyfiknare. Moses kom fram, när jag hade Johnny i knät, och luktade på honom. Han tyckte Johnny var en konstig filur och luktade märkligt gjorde han också ;) Jag la Johnnys gurkor på palltaket, han gick runt runt paller och sniffade, han kände att det luktade men kunde inte komma på vart det kom ifrån. Till slut fick han syn på den första och nästa gång jag tittade in till dem så var allihop borta från taket.

Två dygn med marsvin

Jaha, då har vi haft våra små skruttar i två dygn. De är fortfarande väldigt skygga, men kommer nu fram och skuttar runt när vi sitter bredvid buren. Har redan märkt små egenheter hos dem. Johnny, som är yngst, har väldigt mycket skutt i benen. Han är nyfiken och ääälskar gurka. Solero, kan skutta till ibland hon med. Men hon är lite mer bestämd av sig och fräser till när Johnny blir för jobbig. Det är inte alltid han får komma in i häng-huset. Solero tar broccolin före gurkan. Men idag fick de några vindruvor och oj vad gott det var. Moses är den av katterna som visar mest nyfikenhet för de små, jag trodde faktiskt att Oliver skulle vara den som skulle sitta vid buren och titta mest. Just nu är klockan halv elva på kvällen och det busas för fullt i buren. Det kvittras ock kurras och hoppas och springs. Det verkar som att de leker jage, för de turas om att springa ett varv. Det verkar i alla fall inte som att de är ovänner :) Nu är det dax att slita sig från de små och gå och knyta sig.

Hemma hos oss

Jaha, då var Marsvinen hemma. Jag tänkte vi skulle hämta dem under veckan, men på söndag förmiddag så sa både Sofia och Erik att de ville att vi hämtar marsvinen med en gång. Jag ringde Irene på Eragons direkt och sa att vi skulle dyka upp. Och drygt en timme senare satt vi i bilen på väg hem med våra två nya familjemedlemmar. De sitter nu i sin nya bur och försöker vänja sig vid sitt nya hem. De har fått olika sorters grönsaker. Alfalfa groddar, gurka, broccoli, morot och paprika. Gurkan och broccolin var bäst :) Jag köpte en påse till dem, sydd i fleece. Men jag hade ju mörkblå fleece hemma så det har redan skapats ett hänghus, kanske inte världens snyggaste men det kanske blir uppskattat. Det kommer bilder på både djur och skapelser.

Marsvinen

Finns det katter som behöver nya hem så finns det sannolikt andra smådjur som också behöver det, tänkte jag när jag sökte på marsvin på nätet och där fann jag Eragons omplacering av marsvin. I lördags var vi och tittade på två små grisar. Jag hade sett honom på hemsidan och blev störtkär med en gång. Johnny - (Eller "John F" kanske får bli hans nya namn. :) En supersöt liten kille född i december 2010. Trefärgad med lite virvlar. Han blev kastrerad härom veckan, han var tydligen en liten hormonstinn herre så liten han var. Men nu är det åtgärdat. Solero valde Erik, eller var det tvärt om? Ja de fann varandra i alla fall. En, som det verkar, liten försiktig dam, född i juni 2010. Kanske ska ge henne namnet Hillary... :) Fast Erik vill att hon ska heta Ahsoka. (ur Clone Wars).

Våra djur

Vi har våra underbara kattkillar Moses och Oliver. Båda från Göteborgs djurskyddsförening. Moses en snart 10årig, helvit och döv, perser/europé blandning. Han kom till oss för 8 år sedan. Hans liv startade i en lada i september 2001. Som ensam överlevande blev han flaskmatad av sin första människa. Men eftersom han är döv hör han inte hur han låter när han "jamar". Och efter att ha fått smak på utelivet hade hans första människa svårt att ha kvar honom eftersom hon bodde i lägenhet, Moses skrek och ville ut. Han blev lämnad till Djurskyddet i Göteborg. Till vår stora glädje. Jag ville ha ett nytt sällskap till Pärlan, som fick stanna kvar hos oss när hennes gamla människa flyttade och tog hennes gamla kattkompis med sig. Och eftersom jag inte ville ha någon kattunge, utan ett hyfsat vuxet djur som behövde någonstans att bo ringde jag runt till de flesta djurhem runt Göteborg och jag fastnade för Djurskyddet i Göteborg. Maria berättade om Moses och trodde att han skulle passa hos oss och OJ, vad han passade oss... Eller ja OSS är väl lite att ta i. Han passade mig och Pärlan... Resten av familjen klickade det inte så bra med. Han markerade sitt revir genom att "släppa en kiss" på både Jonas och Sofias kläder/saker som hamnat på golvet. Aldrig någonsin att han kissat på några av mina kläder ej heller har han kissat på Eriks tillhörigheter (när Erik kom in i familjen) :) Så gick det några år, och vi fick ta bort Pärlan. Akut njursvikt. Jag ville ha en ny kompis till Moses och det var tämligen självklart att jag kontaktade Djurskyddet igen. Vi tittade på några katter och hittade Oliver, en bruntigrerad Europé. Åh, vad han var ljuvlig. Han bara pussades och pussades. Knappa året var han. Jag har inte en aning om vad han varit med om innan vi fick honom men oj vad han åt när han kom åt. Han åt ALLT. Jag brukar säga att han var (är) en Labrador i en kattkropp. Tappade vi något på golvet var han där innan vi hann att blinka och slök det som fanns på golvet. Man kunde aldrig lämna mat obevakad. Han åt både potatis, paprika och tomat. Det fanns inget som inte slank ner. Idag vet han att han inte behöver äta allt för att bli mätt. Han är fortfarande väldigt glad i mat men jag tror inte att han skulle tugga i sig paprika igen om han inte är utsvulten.