Idag har jag haft ute båda två, en i taget och suttit med dem och hanterat dem. Kanske är lite tidigt, men jag tror inte att de tar så stor skada av det. Solero är fortfarande den som tycker mest illa om att bli tagen. Johnny är lite kavatare och nyfiknare. Moses kom fram, när jag hade Johnny i knät, och luktade på honom. Han tyckte Johnny var en konstig filur och luktade märkligt gjorde han också ;) Jag la Johnnys gurkor på palltaket, han gick runt runt paller och sniffade, han kände att det luktade men kunde inte komma på vart det kom ifrån. Till slut fick han syn på den första och nästa gång jag tittade in till dem så var allihop borta från taket.

Två dygn med marsvin

Jaha, då har vi haft våra små skruttar i två dygn. De är fortfarande väldigt skygga, men kommer nu fram och skuttar runt när vi sitter bredvid buren. Har redan märkt små egenheter hos dem. Johnny, som är yngst, har väldigt mycket skutt i benen. Han är nyfiken och ääälskar gurka. Solero, kan skutta till ibland hon med. Men hon är lite mer bestämd av sig och fräser till när Johnny blir för jobbig. Det är inte alltid han får komma in i häng-huset. Solero tar broccolin före gurkan. Men idag fick de några vindruvor och oj vad gott det var. Moses är den av katterna som visar mest nyfikenhet för de små, jag trodde faktiskt att Oliver skulle vara den som skulle sitta vid buren och titta mest. Just nu är klockan halv elva på kvällen och det busas för fullt i buren. Det kvittras ock kurras och hoppas och springs. Det verkar som att de leker jage, för de turas om att springa ett varv. Det verkar i alla fall inte som att de är ovänner :) Nu är det dax att slita sig från de små och gå och knyta sig.

Hemma hos oss

Jaha, då var Marsvinen hemma. Jag tänkte vi skulle hämta dem under veckan, men på söndag förmiddag så sa både Sofia och Erik att de ville att vi hämtar marsvinen med en gång. Jag ringde Irene på Eragons direkt och sa att vi skulle dyka upp. Och drygt en timme senare satt vi i bilen på väg hem med våra två nya familjemedlemmar. De sitter nu i sin nya bur och försöker vänja sig vid sitt nya hem. De har fått olika sorters grönsaker. Alfalfa groddar, gurka, broccoli, morot och paprika. Gurkan och broccolin var bäst :) Jag köpte en påse till dem, sydd i fleece. Men jag hade ju mörkblå fleece hemma så det har redan skapats ett hänghus, kanske inte världens snyggaste men det kanske blir uppskattat. Det kommer bilder på både djur och skapelser.

Marsvinen

Finns det katter som behöver nya hem så finns det sannolikt andra smådjur som också behöver det, tänkte jag när jag sökte på marsvin på nätet och där fann jag Eragons omplacering av marsvin. I lördags var vi och tittade på två små grisar. Jag hade sett honom på hemsidan och blev störtkär med en gång. Johnny - (Eller "John F" kanske får bli hans nya namn. :) En supersöt liten kille född i december 2010. Trefärgad med lite virvlar. Han blev kastrerad härom veckan, han var tydligen en liten hormonstinn herre så liten han var. Men nu är det åtgärdat. Solero valde Erik, eller var det tvärt om? Ja de fann varandra i alla fall. En, som det verkar, liten försiktig dam, född i juni 2010. Kanske ska ge henne namnet Hillary... :) Fast Erik vill att hon ska heta Ahsoka. (ur Clone Wars).

Våra djur

Vi har våra underbara kattkillar Moses och Oliver. Båda från Göteborgs djurskyddsförening. Moses en snart 10årig, helvit och döv, perser/europé blandning. Han kom till oss för 8 år sedan. Hans liv startade i en lada i september 2001. Som ensam överlevande blev han flaskmatad av sin första människa. Men eftersom han är döv hör han inte hur han låter när han "jamar". Och efter att ha fått smak på utelivet hade hans första människa svårt att ha kvar honom eftersom hon bodde i lägenhet, Moses skrek och ville ut. Han blev lämnad till Djurskyddet i Göteborg. Till vår stora glädje. Jag ville ha ett nytt sällskap till Pärlan, som fick stanna kvar hos oss när hennes gamla människa flyttade och tog hennes gamla kattkompis med sig. Och eftersom jag inte ville ha någon kattunge, utan ett hyfsat vuxet djur som behövde någonstans att bo ringde jag runt till de flesta djurhem runt Göteborg och jag fastnade för Djurskyddet i Göteborg. Maria berättade om Moses och trodde att han skulle passa hos oss och OJ, vad han passade oss... Eller ja OSS är väl lite att ta i. Han passade mig och Pärlan... Resten av familjen klickade det inte så bra med. Han markerade sitt revir genom att "släppa en kiss" på både Jonas och Sofias kläder/saker som hamnat på golvet. Aldrig någonsin att han kissat på några av mina kläder ej heller har han kissat på Eriks tillhörigheter (när Erik kom in i familjen) :) Så gick det några år, och vi fick ta bort Pärlan. Akut njursvikt. Jag ville ha en ny kompis till Moses och det var tämligen självklart att jag kontaktade Djurskyddet igen. Vi tittade på några katter och hittade Oliver, en bruntigrerad Europé. Åh, vad han var ljuvlig. Han bara pussades och pussades. Knappa året var han. Jag har inte en aning om vad han varit med om innan vi fick honom men oj vad han åt när han kom åt. Han åt ALLT. Jag brukar säga att han var (är) en Labrador i en kattkropp. Tappade vi något på golvet var han där innan vi hann att blinka och slök det som fanns på golvet. Man kunde aldrig lämna mat obevakad. Han åt både potatis, paprika och tomat. Det fanns inget som inte slank ner. Idag vet han att han inte behöver äta allt för att bli mätt. Han är fortfarande väldigt glad i mat men jag tror inte att han skulle tugga i sig paprika igen om han inte är utsvulten.