Våra djur

Vi har våra underbara kattkillar Moses och Oliver. Båda från Göteborgs djurskyddsförening. Moses en snart 10årig, helvit och döv, perser/europé blandning. Han kom till oss för 8 år sedan. Hans liv startade i en lada i september 2001. Som ensam överlevande blev han flaskmatad av sin första människa. Men eftersom han är döv hör han inte hur han låter när han "jamar". Och efter att ha fått smak på utelivet hade hans första människa svårt att ha kvar honom eftersom hon bodde i lägenhet, Moses skrek och ville ut. Han blev lämnad till Djurskyddet i Göteborg. Till vår stora glädje. Jag ville ha ett nytt sällskap till Pärlan, som fick stanna kvar hos oss när hennes gamla människa flyttade och tog hennes gamla kattkompis med sig. Och eftersom jag inte ville ha någon kattunge, utan ett hyfsat vuxet djur som behövde någonstans att bo ringde jag runt till de flesta djurhem runt Göteborg och jag fastnade för Djurskyddet i Göteborg. Maria berättade om Moses och trodde att han skulle passa hos oss och OJ, vad han passade oss... Eller ja OSS är väl lite att ta i. Han passade mig och Pärlan... Resten av familjen klickade det inte så bra med. Han markerade sitt revir genom att "släppa en kiss" på både Jonas och Sofias kläder/saker som hamnat på golvet. Aldrig någonsin att han kissat på några av mina kläder ej heller har han kissat på Eriks tillhörigheter (när Erik kom in i familjen) :) Så gick det några år, och vi fick ta bort Pärlan. Akut njursvikt. Jag ville ha en ny kompis till Moses och det var tämligen självklart att jag kontaktade Djurskyddet igen. Vi tittade på några katter och hittade Oliver, en bruntigrerad Europé. Åh, vad han var ljuvlig. Han bara pussades och pussades. Knappa året var han. Jag har inte en aning om vad han varit med om innan vi fick honom men oj vad han åt när han kom åt. Han åt ALLT. Jag brukar säga att han var (är) en Labrador i en kattkropp. Tappade vi något på golvet var han där innan vi hann att blinka och slök det som fanns på golvet. Man kunde aldrig lämna mat obevakad. Han åt både potatis, paprika och tomat. Det fanns inget som inte slank ner. Idag vet han att han inte behöver äta allt för att bli mätt. Han är fortfarande väldigt glad i mat men jag tror inte att han skulle tugga i sig paprika igen om han inte är utsvulten.